ROBIN RAPPORTERAR: Side Bar... igen!

Så här är det ju... Det finns ställen man är less på, och så finns det ställen man är grymt less på. Side Bar är ett sånt ställe för mig. Trots att jag lovat mig själv att aldrig gå dit igen så dras man dit som en äcklig magnet för att alla andra vill dit.

Anyhow, i fredags skulle vi i alla fall mötas upp med Arvikatjejerna Amanda och Louise, ett par tjejer vi träffat på Wake Up, som hade varit på nåt tokigt buschäventyr ett bra tag. Börjar då självklart med lite förkrök (oj, jag har alltid velat skriva det ordet) i lägenheten med Stekarn och Anna som också skulle med.

Vi beger oss sedan ut mot Wake Up där vi skulle möta upp tjejerna och sedan gå till Ivy eller nåt annat ställe vi inte redan varit på. Går in i deras rum, sitter där en stund innan folk börjar röra sig utåt. När vi väl står där ute möter vi upp en annan svensk tjej, Jeanette, som vi träffat tidigare. Hon skulle hänka på, helt enkelt.

Vi velar ett tag om var vi ska, innan folk till slut bestämmer att vi skall tillbaka till det äckliga jävla Side Bar. Sagt och gjort - vi gick dit. Enda problemet var att vakten inte gillade Stekarn, så han kom inte in till att börja med. Han försökte igen en minut efter tillsammans med Jeanette och då gick det mycket bättre. Trots att det var samma vakt. Jahapp.

Under den tiden var jag redan inne på Side Bar och hade mot all förmodan en riktigt trevlig tid med Arvikatjejerna. Fick dessutom lära mig ett trick som enbart riktiga judar (d.v.s. snåla människor) tar till: In till krogen smugglade de in påsen med vin (från bag in box) i handväskan. De tog sedan ett glas och gick in på toa för att hälla upp vin. Har ni hört om nåt mer judeaktigt? Riktigt jävla smart dock. Backpackerstyle!

Vi gick vidare efter ett tag, med Anna bortsprungen som vanligt, och skulle bege oss mot Ivy. Joni visste var det låg, sade han. När jag frågade han igen efter fem minuter visste han inte längre.

Vi gick då, längs George St (en av de största gatorna i centrala Sydney), till Scruffy Murphys istället. Där hann vi vara ungefär tio minuter innan vi insåg att det var aptråkigt den kvällen. Tillbaka till Side Bar bara för att inse att vi var alldeles för trötta för det.

Det slutade med att vi övernattade på Wake Up istället för att åka hem, där vi bl.a. fick träffa Hitlers dotter. Hon måste helt seriöst ha varit det, för hon bestämde tydligen om allting som hände i det tiobäddsrummet där vi sov. Vi fick inte prata, vi fick inte viska, vi fick inte sitta var vi ville och Joni fick inte sova där (!?) enligt henne. Hon ringde t.o.m. in hela tyska husmaffian (d.v.s. typ fyra tyska tjejer ledda av en tjockis med jättefula fakeuggs på fötterna) för att... Ptjaa, varför vet jag inte riktigt, men det gjorde hon i alla fall. Vi brydde oss dock inte om det, och sov där ändå.

Får i alla fall lov att tacka Amanda och Louise för den trevliga kvällen. Hoppas ni har det bra i äckliga New Zealand. Kan också berätta att lördagen var mindre rolig. Vi var bakis hela dagen.